Mina kameror och lite hjälp på vägen.

/ Permalink / 1



Säg hej till Älskling och bebis.
Älskling, som också kallas Nikon D40 är min trogna kamrat. Han har funnits med mig genom allt möjligt i hela 4 år & 3 månader. En gång föll han i golvet när jag skulle flytta bordet han stog på. Objektivet tog fallet och fastna så man inte kunde zooma med det. Då kom det tårar och med ett hjärta i halsgropen bände jag tillbaka det(modigt!) Otroligt så klara det sig. Ingn förstörd lins eller knas på zoom. inte ens UV-filtret som skydda det gick sönder. Han är en riktig kämpe! Min Älskling, aldrig ska jag sälja dig ♥

Bebis, också kallad Nikon D90 kom till familjen Oktober 2010. Varför kallas han bebis? Han är väl störst? Han är den yngsta. Bara 1år gammal. Ibland säger jag älskling till han också men bebis är vad han är. Han har självklart utvecklats mest under bara 1 år och som tur har han inte varit med om någon olycka (än).

Vad är så speciellt med en kamera då egentligen? 
Om man förklarar det såhär... Mina kameror visar vem jag är. Jag får uttrycka mig på det sätt jag vill. Det finns inga regler om hur man ska fota. Det finns vissa "guide-lines" som en hjälp på vägen till bra bilder. Men fotograferandet styr man själv. Hur skulle det annars vara om alla människor följde regler inom något kreativt? 
Makes no sense.

Tips?
- Ta åt dig av det folk säger och de råd dom ger.
- Experimentera, Lek med ljuset, kamerainställningar m.m.
- Lär dig att ta emot både dålig och bra kritik. Det hjälper på vägen.
- Det finns som sagt inga regler. Men vill du skapa en bra bild. Ta hjälp av dessa s.k. "guide-lines".
- Alla har sin egna speciella stil. Hitta din egna stil. Är man unik kommer man långt.
#1 - - Anonym:

Så kloka ord :)

Liknande inlägg

Till top